Mamma till fyra, två på jorden och två i himlen

Nr 2 är beställt. Då Matilda gärna vill ligga nära nattetid och andningslarmet vi har då registrerar oss också funkar de inte att ha. Så ett samsovnings larm är beställt, hoppas att de kommer snart.. Dyrt, men värt varenda öre!

Denna veckan är fullspäckad, BVC besök, hörseltest, Smålandsresa och så ska Amanda få träffa en specialist inom neurologi. Hoppas på en lösning innan hon börjar skolan, som de är nu vet jag inte om jag vågar skicka dit henne. 🙁

Är ju så synd om hon inte får vara med i starten också, så hon kommer in. Nya vänner och människor. Då känns de bäst om hon är med från start, frågan är bara om hon klarar de. Toalett besöken är ju de värsta, få av byxorna och vinglande backa in på toaletten, har slutat många gånger att hon ramlar här hemma, och vår toalett är betydligt större än en skoltoa.

Nej nu ska jag bege mig in i duschen och få ordning på håret, fortfarande morgon här 😉

Vi hörs!!

Amanda är så orolig för sin lillasyster.. Innan idag råkade hon knuffa till lite lätt på huvudet och bröt verkligen ihop i tårar. Frågade varför hon blev så ledsen och fick svaret, jag vill inte skada lillasyster så hon dör. Mitt hjärta brast och jag börja gråta jag med.. 🙁

Förklarade att de inte var någon fara och så fick hon hålla och mysa för och se att hon mådde bra..

De första hon fråga när Matilda var född var lever hon?

Man undrar hur mycket hon minns, hon vet ju vad som hände med tvillingarna. Det är ju frågor som vi svarat på, berättelser om varför, hur och när.

De är så svårt och man blir så ledsen när hon blir så rädd. Jag undrar så vad som rör sig i hennes huvud, vad hon tänker osv. Jag önskar jag kunde lova att inget kommer hända, men jag kan inte det.

Den 15/7 var vi inne för bedömning om igångsättning, var då öppen 3 cm och dom gav mig en tid den 16/7 kl 8.15 för igångsättning. Väl där fick jag ett rum, men efter 30 min fick jag lov att flytta ut för rummet behövdes akut för en annan. Så jag fick sätta mig i väntrummet och vänta.

Vid 10 tiden fick jag äntligen ett rum. Väl där sattes CTG, efter CTG kände barnmorskan för att ta hål på vattnet, men ville inte göra de då huvudet var så högt upp och rörligt, så vi fick vänta på läkaren. Vid 12.30 kom läkaren och tog vattnet, och vi gick iväg på en promenad. Tillbaka vid 13.15 och värkdroppet sattes. Vid 14 var värk arbetet i full gång.

Sen var de väldigt intensivt sista timman, så fort en värk sluta börja nästa, tacka vet jag lustgas! 😉 men den bad bm mig börja med någon gång mitt i allt.

Iaf så när krystvärkarna börja så dela sängen på sig då dom inte satt ihop den rätt och jag fick ställa mig upp och hålla mig i Michael medan dom fixa iordning sängen, sen upp och 3 krystvärkarna senare är hon ute. 15.37 3975 gram och 49 cm lång. Min fina älskade lilla tjockis <3

.

❤❤

16 juli 15.37 kom hon ut, 3975 gram och 49 cm lång, en tjockis, precis som jag ville ha 🙂

Amanda är hemma, Michael är hemma, vi är en familj igen, varit en sjukt jobbig vecka, men nu är den över. I morgon blir Matilda 1 vecka och det firar vi med första BVC besöket 🙂

Som vanligt i våra liv. Välkommen till familjen kaos!

Amanda är inlagd på östra sjukhuset. Idag ska jag in för bedömning om igångsättning, kan bli av redan idag, det vet jag inte.

Jag vill skita i att föda barn och endast fokusera på Amanda, se till att hon blir bra, framförallt få veta vad som är fel. Något virus i ryggmärgsvätskan har dom iaf hittat. Det kan betyda hjärnhinneinflammation, borrelia, och virus av alla möjliga sorters herpes som satt sig jävligt dumt.

Dum som man är googlar man, får upp massa konstigheter, det är farligt! Googla aldrig!

Om det blir igångsättning idag är det utan Michael jag föder barn, jag prioriterar inte mig själv framför Amanda, hon behöver någon av oss med alla mediciner och nålar m.m. Jag vill på ett sätt föda, släppa detta orosmolnet (som säkert kommer med mer orosmoln), men att kunna vara hos Amanda så mycket det bara går är något jag vill, och inte veta när de sker om det sker och hur (förlossning) får mig bara ännu mer nervös. Sen kan hon bli liggande i veckor på sjukhus, det är ingen som vet, så någon dag kommer den dagen komma ändå..

Igår var det riktigt jävla jobbigt att gå hem från sjukhuset. När det som betyder mest i hela världen gråter i smärta och inte vill att jag ska gå var det sjukt jobbigt att gå. Tårarna rann nog mer på mig än Amanda. Är så sjukt känslig nu, det är så mycket i mitt kaotiska liv.

Börjar t.o.m lipa för att folk vill hjälpa oss, för att alla är så jävla snälla och underbara. <3

Nej nu ska jag torka tårflödet, in i duschen och packa det sista sen ut med hundarna, om ca 2 timmar kommer Michaels underbart snälla pappa och skjutsar mig upp till Amanda <3 Tack!

Hej svejs

Bollen tagen igår..

Med nerverna mer på utsidan kroppen än insidan så vet jag att jag snart går till en affär och inhandlar ett paket nikotin pinnar och en tändare. Jag har aldrig tidigare varit gravid så här länge. Jag är rädd att gå över tiden, jag kommer få gå över tiden. På måndag den 15/7 är de lägeskoll, med 98% chans till igångsättning. Troligtvis med ballong. Men de är 2 dagar för mycket, jag vet att jag kommer sitta ute och bolma utav bara fan, och de är inte bra nej jag vet men jag vet att jag kommer sitta där.

Än så länge har jag hållit mig i 101 dagar från Nikotin, men de är bra nära att jag ramlar dit, de luktar så underbart gott när någon blossar.. Men jag håller mig till lördag, sen kommer de inte gå längre. Tror jag inte, men ska aldrig säga aldrig!

Tycker iaf den där dumma livmodertappen kan utplånas, den är mjuk och det är öppet 1 cm.. Så försvinn och öppna upp dig och ge mig smärta utan dess like. Slemproppen har lossnat iaf, men den kan ju återbildas, jag föder inte denna veckan, de är jag säker på.

Så på lördag isolerar jag mig för alla telefonsamtal 😉
Har de hänt något? Nej.
Känner du inget alls? Nej inte något alls.
Har du inte fått ännu? Nej, då hade du garanterat hört något.
Klarar mig utan frågor. Hör av mig när de är klart ist, så tack för kaffet men kyss mig i arslet!

Kvar till bf..