Japp det blev jag. Får se hur det går, slipper jobba jourer på jobbet iaf. Är ju de som är svårt, att ta sig upp ur sängen. Jobbigast är nätterna när amn vaknar med kramp i båda vaderna och kissnödig så blåsan sprängs och snabbt försöka ta sig upp ur sängen, har jag tur är jag uppe på 10 min.. Och då är krampfan redan över.
Men så är det, det är värt allt!
Får bara hoppas att förnedringskassan ( även kallad försäkringskassan ) accepterar sjukskrivningen…
Igår gick jag in i vecka 31, 9 veckor kvar, shit alltså! De börjar änna närma sig..
Känner panik för hon inte har något namn, de finns liksom inga vi båda gillar. Namnlös? Kan man heta så? 😉