Jag har fått svar på mitt dåliga mående jag har blivit diagnoserad med Graves även kallat gift struma, vilket innebär att mitt immunförsvar attackerar min sköldkörtel. Sköldkörteln ger hormon till kroppens celler som sen skickar vidare till kroppena organ. Hormonet är typ mat för cellerna, men eftersom mitt immunsystem attackerar och försöker stöta bort min sköldkörtel så produceras för mycket hormoner och kroppen ballar ur totalt.
Mina symtom jag haft senaste året är:
Orkeslöshet , Hjärtklappning, Hög puls vilopuls på 172, migrän, irritation, deprimerad, ångest, panikångestattacker, ont i kroppen, kramper till förbannelse och mycket mycket mer.
Nu har jag påbörjat behandling, 33% blir helt friska med den här behandlingen, 1.5 – 2 år ska jag äta medicinerna och se om de hjälper. Än har de inte börjat verka så himla mycket. Jag har iofs mer energi vissa stunder men oftast känns allt skit. Min puls har iaf minskat, vilket är bra då jag höll på att utveckla hjärtsvikt. Jag har dessutom rasat i vikt, från 130 kg till 98 kg på 2 månader. Jag har kämpat med min vikt i drygt 7 år, vägde 152 kg efter att Kevin och Robin föddes och har försökt i omgångar men utan resultat. Har även gått så långt så jag fick remiss för en gastric bypass (fetma operation), men pga min ”depression” ville dom behandla den med antidepressiva först men jag är så i mot tabletter så jag tackade nej och fortsatte gå hemma och må dåligt tills i Juni då Michael och jag valde att dela på oss, då sökte jag hjälp för mitt mående och fick då svar på varför jag mått som jag gjort. Och se jag har klarat gå ner i vikt utan en operation. Dessutom har läkaren lovat mig när jag väger 90 kg ska jag få en remiss för att ta bort min lösa hud på magen, för den beräknas väga 15-20 kg. I bara hud! Då fattar ni hur de ser ut va? Mina muskler och min hud är så pass förstörd efter tvilling graviditeten så huden kan inte dra ihop sig så ändå sättet är en sådan operation.
Jag har även haft en jobbig tid i sommar. Träffade fel man kan man säga. Men jag har tagit mig ur det också, (tror jag ).
Jag har även ÄNTLIGEN hittat en psykolog och KBT terapeut som hjälper mig bearbeta mitt liv, de är mycket i min ryggsäck och de är väldigt skönt att släppa ut de mesta och få vika in de så de tar mindre plats. Vi har gått igenom hela min uppväxt fram tills idag, eller vi går fortfarande igenom vissa bitar. Saker man inte ens tänkt på som fått en att må dåligt från när jag var liten har kommit fram och jag känner mig lättad att slippa ha de som skuldbelägger mig. Jag känner mig så fri, och ingen kan sätta sig på mig lika lätt längre. Jag har lärt mig att man ska inte va så snäll som jag varit, utan man ska verkligen välja vem som får komma innanför muren jag nu byggt upp.
Så summan av kardemumman är väl: hade jag inte gått till läkaren i Juni hade jag säkert varit allvarligt hjärtsjuk eller död nu. Och jag hade inte börjat bearbeta mitt kaotiska liv och slutat vara den som alltid är stark. För man har rätt att vara svag, jag behöver inte vara stark för att visa att jag inte är som resten. Jag kan vara svag, de gör mig inte till de dom andra är, utan de gör mig till den jag är och jag kan acceptera mig själv igen, sakta men säkert har mitt självförtroende börjat komma tillbaka 🙂
Nu ska jag avsluta och fixa i ordning disken sen drar jag till doktorn.. //Dessi