Hej!

Nu var de ett tag sedan jag skrev igen. Jag tänker ofta sätta mig men så kommer något i mellan.

 

Vad händer i våra liv då? ganska mycket må jag säga, de händer alltid något i familjen Bengtsson/Andersson 😛

Tiden rusar iväg, Matilda växer och utvecklas för fullt. Hon är full av energi, och klättrar högt och lågt på allt som går att klättra på. Upp i fönster , upp på tv bänken o hänga sig i tv:n os.v. Hon är sitter bara stilla när vi har besök  ha ha då är hon lugn som en filbunke.

Hur går det med Epilepsin då. De går sådär. Verken bra eller dåligt. Hon har haft frånvaroattacker till och från senaste tiden så förra veckan fick vi en tid till neurologen och träffa vår nya doktor. Och hon stoppade nedtrappning av Fenemal och ökade upp keppran rejält. Eller ja den trappas upp på några veckor, så vi startade med 0.5 ml höjning sen den 4 februari höjer vi upp den 1 ml till. Sen får vi se om anfallen slutar eller fortsätter. Fortsätter dom så ska den ökas yttligare tills hon är stabil på den. Sen får vi ge oss på sista nedtrappningen på Fenemal. Seg medicin att trappa ner. Vi började i Augusti och trappa ner från 4 tabletter och idag är vi fortfarande på 1,5 tablett. Längtar tills den försvinner så allt trötthet upphör, hon blir så seg och trött av den. Fast alla mediciner har biverkningar tyvärr. Keppran är inte bättre. Aggressiv som helskotta är hon. Helt förändrad vid höjningen. Vakna nätter blir det också. Natten tills idag var vi vakna till kl 03:40. Som tur var fick vi sovmorgon.

Jag har sådan ångest inför dagis starten. Det är sjukt läskigt att släppa kontrollen till någon annan. Tänk om hon får ett anfall i klättertornet och ramlar ner, tänk om hon slutar andas på vilan, tänk om dom inte ser när hon får ett anfall och blir liggande ensam är bara några av orosmolnen den här nervsjuka mamman har. Jag vet att de kommer finnas resurser. Vi hade ett möte med en specialpedagog från kommunen där hon gick igenom allt gällande Matilda. Att hon inte äter så bra pga aptitlösheten på medicinen. Hon ska få extra mellanmål, de ska finnas en akut ryggsäck för Matilda med pengar och handlingsplan steg för steg vid anfall. Dom ska träna extra motorik då hennes motorik inte är ikapp helt än på vänster sida. De kommer hållas uppföljningar ofta, de kommer troligtvis att finnas en egen resurs för Matilda, Ep sjuksköterskan kommer komma ut och utbilda personal hur dom ska göra och informera om Matildas sjukdomshistoria. Men ändå, jag ska släppa den kontrollen till någon annan. Jag vet att jag inte kan skydda henne föralltid men jag gör de nu och jag är absolute inte redo att lämna ifrån mig det :/ inte än.. Men mina dagar är slut och Michael vill inte ta sina dagar så hon får börja dagis helt enkelt.  Min lilla tjej har redan blivit stor, mammas lilla kämpe.

 

Hur mår min andra prinsessa då? Hon mår bra 🙂 Just nu räknar hon ner för sin semester hon ska ta till badhotellet i Danmark om någon vecka. I skolan går de bra, hon är ett mattesnille och har redan räknat ut matteboken före alla andra. Men nu efter jullovet fick hon en ny. Läsningen va lite segstartad (läs att Amanda va lat och orkade inte ) men nu läser hon så fort så man inte hann med så hon fick börja med en svårare bok *stolt* 🙂 Hon är så stor nu, och de märks så tydligt, hålla mamma i handen är ju bara att glömma, det är ju pinsamt 😉 Snart har hon vuxit ikapp oss alla på längden. 135,3 va hon sist. Längst av alla i klassen 1,5 huvud längre  ca 😛

 

Och hur mår jag? jag mår finemang, allt flyter på bra och jag har allt jag behöver i mitt liv 😀

Och Michael? Ja han mår bra han med 🙂

Och hundarna? Dom mår prima, dom får diverse smaskiga saker serverade av lilla damen i huset varje dag ha ha

 

Nu ska jag ta mig en god natt cigg och en sista kopp kaffe sen ska jag krypa ner och sova 😀

 

på återseende…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.